Smedjan uppfördes av Melker Ahlström år 1933 och ersatte en äldre smedja på samma ställe. Utrustningen bestod av äldre, remdrivna maskiner som borrar och svarvar. Det kom från det nedlagda järnverket i Karlsvik. På ledig tid monterade Melker A. upp hela verkstaden. Melker var smed på Oskarsvarv i Luleå till 1942, därefter arbetade han som smed i Antnäs. Han räknades som mycket hantverkskunnig. Tidigare fanns flera, mindre gårdssmedjor i byn.
Antnäs skola, under åren 1934- 1989 klasser 1-6/låg och mellanstadiet. Byns första skolbyggnad, runt 1880, låg i vinkeln av Norrbyvägen och Rotevägen i närheten av nuvarande Norrbyvägen 14. Den flyttades efter några årtionden och byggdes ut, ungefär till nuvarande Norrbyvägen 12 A. Den kallades oftast ”Gammelskolan”. En gård i södra byn, Bäckluch, tjänade också till skollokal under början av 1900 talet, barnrikedomen gjorde att man behövde fler lokaler. Den ”nya” skolan som används idag ligger på Knalltorpsv. 10.
Antnäs, 1940 – 2007
Efter 1940 började hemmansägarna söka sig arbete i Luleå samtidigt som man skötte jordbruket hemma i byn. Man fick därmed den dubbla tryggheten av en fast månadslön samt jordbrukets avkastning. Därmed bibehölls jordbruksproduktionen. Den yngre genetationen fann ingen framtid i jordbruket och de flesta jordbruk lades ner under 1950-talet.
I dag, 2007 finns ett jordbruk i drift – ett KR-jordbruk (koncentreret rationalisering). Det är Stefan Ohlsson som driver jordbruket, som gått i arv i flera generationer. Tills för några år sedan kom mjölkbilen dagligen till detta jordbruk, men i dag är även mjölkbondens tid förbi i Antnäs. Idag 20 14 kan fam. Ohlsson erbjuda färdiga lådor med ekologiskt kvalitetskött från deras djur, uppväxta i en fribetande naturlig miljö.
Numera är Antnäs en stadsplanelagd by, där de flesta villaområden skjuter upp på gammal åkermark.
År 2007 byggs det som aldrig förr villor och även hyreshus på området väster ut mot Alvik.
Antnäs, 1700 – 1900
Jakten och fisket spelade en stor och viktig roll för böndernas försörjning. Byn var ju en riktig kustby och det omtalades om båtlänningar som nu ligger på torr åkermark.
Bisysselsättningarna var många på gårdarna och de flesta redskap smiddes på gården. De flesta större gårdar hade egen smedja och kläderna man bar var vävda och skräddade på gården.
Laga skifte:
Antnäs, 1830 – 1840
Med Laga skifte hävdes den stora splittringen av odlingsbar mark och hemmanen fick mer samanhängande marker. Ängsmarken var tidigare inte lika splittrad som den odlingsbara marken och den stora kontrasten var skogs-och betesmarken som ägdes samfällt.
Efter Laga skifte följde en lång period av nyodligar. Man odlade nu mer spannmål än tidigare. Trots en ökad andel åkermark och ökad odling av vallväxter bibehöll man ändå den uråldriga myrslåttern ända fram till mitten av 1900-talet.
Jordbruksredskapen och tekniken var mycket enkel. Plogar och enkla årder förekom, men de mesta av nyodlingarna fick ske utan draghjälp med flåhacka och spade.
Spannmålsodling:
Antnäs, 1850
Fram till 1800-talets mitt var den odlingsbara jorden alltför sank och vattensjuk för spannmålsodling.
Kunskap och initiativ kanske saknades för nyodlingar.
I slutet av 1800-talet och decennier framåt skulle nyodlingarna sätta fart och detta krävde omfattande utdikningar.
Före denna uppodling hade de tidigare betesmarkerna och ängslåttermarkerna givit både vinterfoder och höstbete.
På sommaren hölls korna på fäbodar och gick på skogsbete.
Antalet hemman var kanske inte så stort fram till hemmansdelningen ( i början av 1700-talet ), men antalet åkerlappar som tillhörde gårdarna var stort. Sammanlagt fanns c:a 300 åkerlappar i slutet av 1700-talet.
Hemmansindelningen innebar att varje hemman påfördes ett fast nummer som följde hemmanet vid arv eller köp.
Slåttermaskinens genombrott:
Antnäs, 1900
Under lång tid hade man arbetat med enkla redskap, men under 1900-talets början började slåttermaskiner, järnharvar och plogar göra sitt intåg. Detta förenklade givetvis för bonden, men de odlade ytorna var inte så stora och frostlänta så villkoren var hårda.
Kornet dominerade som sädeslag men även råg odlades. Rovor och kålrötter odlades för husbehov.
Tre mindre kvarnar vid Kvarnvallen var skattebefriade och var således husbehovskvarnar.
Antnäs, 1500 – 1700
Mönstret som gårdarna låg på kom att bestå flera hundra år dvs. på de två åsarna.
I början av 1600-talet bokfördes tolv hemman och omkring sekelskiftet 1700 var antalet femton.
År 1787 hade byn 16 gårdar, fortfarande med åkrarna mitt i byn.
Storgraven spelade fortfarande en stor roll för åkermarksplaceringen.
Åtta bönder presenterar sig:
Antnäs, 1539
Åtta bönder träder fram i dokumentation år 1539. De finns uppräknade, för att betala en särskild skatt, den så kallade ”bågskatten”.
Gårdarna grupperade sig säkerligen längs de två åsryggarna. Alldeles i anslutning låg de små oansenliga åkerlapparna, mitt i bykärnan, några åkrar låg kanske mot norr, ”nedi måora” och några mot söder.
Akern (åkern) mitt i byn klövs så småningom av ett stort dike ”ståorogråoa” (stordiket), just där Älvsbyvägen i dag dundrar fram mellan rader av nya villor och fjolårsgräs.
Innan byn blev till:
Antnäs, 900 – 950
Att det funnits en fast, men mycket gles befolkning i Norrbottens kusttrakter redan under vikingatiden visar vissa arkeologiska fynd.
Antnäs läge och höjd över havet sätter en naturlig gräns för bosättningar bakåt i tiden.
En karta ritad på 900-talet av strandlinjen, visar att Antnäs då verkligen låg på ett näs ut i havet. Större delen av norra byn låg på detta näs och den södra bydelen låg fortfarande under vatten. Det betyder inte att vi kan säga att byn är från 900-talet.
Den ev. tidigare befolkningen borde ha bott högre upp i nordvästlig riktning från kusten.Man vet inte vilka de var som var bofasta eller nomader och som brände sina döda eller kokade sin mat på det som idag är höga bergsidor, men som då var öar eller uddar.
Källa: Antnäs historia-språk och minnen
Grälande bröder:
Antnäs, 1300 – 1350
En sägen säger, att tre bröder Erik, Ante och Mårten var de första byggarna i byarna här.De lär ska ha varit från södra Finland och Åland och befolkat samt koloniserat bygderna här. Detta antagande görs bl.a eftersom många Åländska ortnamn slutar på -näs, -vik, etc. De kom i gräl om gränserna för sina områden, eftersom de ansåg sig bo för nära varandra, trots att det är åtskilliga kilometrar mellan Ersnäs, Antnäs och Måttsund.
Denna sägnen nedtecknades första gången på 1920-talet, men det finns många liknande bebyggelsesägner från andra håll om bröder som råkar i samma bryderi, när de väl slagit ner sina bopålar.
Två bydelar:
Antnäs, 1300 – 1400
En rimlig gissning är att byn kom till under tidigt 1300-tal och sträckte sig efter två åsryggar. Byn har sedan dess delats in i ”nåriböyn” och ”söriböyn”.
Först i början av 1300-talet hade näset blivit stort nog att rymma en del åkermark, vilket torde vara förutsättningen för en fast bebyggelse.
Den 4 september 1482 blir Antnäs offentligt för historien:
Antnäs, 1482
Denna dag nämns Antnäs by vid namn i en officiell handling.
Laurens Nilsson från ”Anthenaes” vittnar vid en rättegång enl. Stockholms stads tänkebok, vid en rättegång, en arvstvist som gällde laxfiske i Torne älv.
Självklart är Antnäs by äldre än dessa dryga 500 år som tänkeboken vittnar om.
