Jakt och fiske, smide, skrädderi, Spannmålsodling…

 

Antnäs, 1700 – 1900

Jakten och fisket spelade en stor och viktig roll för böndernas försörjning. Byn var ju en riktig kustby och det omtalades om båtlänningar som nu ligger på torr åkermark.

Bisysselsättningarna var många på gårdarna och de flesta redskap smiddes på gården. De flesta större gårdar hade egen smedja och kläderna man bar var vävda och skräddade på gården.

 

 

Laga skifte:

 

Antnäs, 1830 – 1840

Med Laga skifte hävdes den stora splittringen av odlingsbar mark och hemmanen fick mer samanhängande marker. Ängsmarken var tidigare inte lika splittrad som den odlingsbara marken och den stora kontrasten var skogs-och betesmarken som ägdes samfällt.

Efter Laga skifte följde en lång period av nyodligar. Man odlade nu mer spannmål än tidigare. Trots en ökad andel åkermark och ökad odling av vallväxter bibehöll man ändå den uråldriga myrslåttern ända fram till mitten av 1900-talet.

Jordbruksredskapen och tekniken var mycket enkel. Plogar och enkla årder förekom, men de mesta av nyodlingarna fick ske utan draghjälp med flåhacka och spade.

 

 

 

Spannmålsodling:

Antnäs, 1850

Fram till 1800-talets mitt var den odlingsbara jorden alltför sank och vattensjuk för spannmålsodling.

Kunskap och initiativ kanske saknades för nyodlingar.

I slutet av 1800-talet och decennier framåt skulle nyodlingarna sätta fart och detta krävde omfattande utdikningar.

Före denna uppodling hade de tidigare betesmarkerna och ängslåttermarkerna givit både vinterfoder och höstbete.

På sommaren hölls korna på fäbodar och gick på skogsbete.

 

Antalet hemman var kanske inte så stort fram till hemmansdelningen ( i början av 1700-talet ), men antalet åkerlappar som tillhörde gårdarna var stort. Sammanlagt fanns c:a 300 åkerlappar i slutet av 1700-talet.

Hemmansindelningen innebar att varje hemman påfördes ett fast nummer som följde hemmanet vid arv eller köp.

 

 

Slåttermaskinens genombrott:

 

Antnäs, 1900

Under lång tid hade man arbetat med enkla redskap, men under 1900-talets början började slåttermaskiner, järnharvar och plogar göra sitt intåg. Detta förenklade givetvis för bonden, men de odlade ytorna var inte så stora och frostlänta så villkoren var hårda.

Kornet dominerade som sädeslag men även råg odlades. Rovor och kålrötter odlades för husbehov.

Tre mindre kvarnar vid Kvarnvallen var skattebefriade och var således husbehovskvarnar.